Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Det håller äfven jag före för onda tungors skull.
Men hvarken han, ej heller Holmfrid, bryta någonsin
emot det höfviska, när de äro tillsammans.»
Holmfrid hade nu blomstrat upp. Hon bar
knappast mera något spår efter sin långvariga sjukdom
än ett visst svårmodigt allvar, och att håret ännu icke
hunnit sin forna längd.
Då hon firade sin födelsedag, S. Eskils dag, lät
fru Irmegard framföra en häst till födelsedagsgåfva åt
henne. Det var en kopparfux med gyllene man och
svans och ett mycket vackert djur. Biskopen fogade
därtill gåfvan af sadel och remtyg, båda delarne af
utsökt prydlighet.
Stallaren hade också gärna velat skänka sin unga
fränka något, men biskopen af böj de det, sägande, att
det icke anstode en kvinna att mottaga något af en
främmande man.
»Men, Eders nåde,» sade Brynjolf och rodnade
mycket, »I gifven ju själf fru Holmfrid en gåfva.»
»Jag är hennes frände,» svarade biskopen kärft.
»Äfven jag är hennes frände,» invände Brynjolf.
»Hennes fader var min moders syskonbarn i tredje led,
och hon håller själf mig för att vara hennes frände.
Eder egen släktskap torde icke vara närmare.»
»Visserligen^» genmälte biskopen, »men hon har
gifvit sig under mitt heskydd, och jag är såsom
hennes fader. Jag är dessutom en andlig man,»
till-lade han.
»Ja, de andlige männen äro lyckliga,» sade
Brynjolf hälft allvarligt, hälft gäckande, »hvarje ung kvinna
anser sig kunna vända sig till dem och bedja om
skydd. Men säg mig, är icke en andlig lik en annan
man? Förmå tonsuren och den heliga oljan taga bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
