- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
180

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

ur hans hjärta hvarje känsla för kvinnan, hvarje
önskan, hvarje begär?»

»Jag förstår dig icke, Brynjolf Kettilsson,»
svarade biskopen högdraget. »En andlig är väl en man,
men kyrkan är hans brud — han åtrår ingen annan.»

Brynjolf bugade sig småleende och samtalet
af-stannade.

Men, när Holmfrid, glömsk af allt annat än
ögonblickets glädje och iklädd en blå ridklädning, som fru
Irmegard skänkt henne, ville sätta sig upp på hästen
och rida ut med fru Irmegard och hennes broder och
Brynjolf närmade sig för att lyfta henne i sadeln, då
skyndade biskopen att förekomma honom.

Han lyfte själf sin fränka i sadeln. När han höll
henne i sina armar, när hennes mjuka hår snuddade
vid hans panna och hon lade sin hand på hans axel
för att sätta sig till rätta i sadeln, då kände biskop
Laurentius, att han var man, i trots af både den
heliga oljan och tonsuren. Det var en berusande känsla
att hålla denna unga kvinna i sina armar, och han
erfor ett begär att aldrig mera släppa henne ur sin
famn. Han gjorde det dock och steg själf till häst.

Biskopen var helt blek, där han satt på sin häst.
Han hade gjort en oväntad upptäckt. Måtte ingen
mer än han hafva märkt det! Han såg på sin syster.
Hon var så klok, men hon hade ingenting märkt —
nej, visst icke. Och Holmfrid själf, hon behärskades
blott af glädje öfver den fagra hästen och hade icke
tanke på något annat. Men stallaren? Biskopen såg
på honom och mötte hans forskande, hälften gäckande,
hälften förundrade blick. Ja, stallaren hade sett det.
Han älskade fru Holmfrid, äfven han, och afundens
blick är skarp.

Biskopen var tyst och förstämd under hela ridten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free