- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
187

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

skop Laurentius och hans syster betraktade honom
däremot nästan såsom ett helgon och lyssnade
uppmärksamt till hans ord. Det var ock han, hvilken
fru Irmegard hade tänkt sig, såsom den där bäst kunde
framställa ett förslag till fru Holmfrid om en
försoning med hennes man.

Men Holmfrid tog det illa upp, och Benedictus
hade nog förstånd att inse det vara bättre att bida och
se tiden an, än att bestorma henne med
föreställningar. Holmfrid anade dock, att han blott väntade på
ett annat tillfälle, och hon undvek honom därför, så
mycket hon kunde.

»Ja, fränka,» sade Holmfrid, efter att en stund
hafva omsorgsfullt lagt in små honungskakor i en
kopparlåda, hvilka borde åtfölja biskopen på resan,
»hvad skola du och jag fördrifva tiden med, då biskop
Laurentius har rest? Vill du icke anförtro mig någon
väf? Mina tärnor ansågo mig icke sakna skicklighet,
och jag har just tänkt ut, hvad jag borde väfva, ett
hyende till bönpallen i din broders rum.»

»En bönpall får icke vara mjuk,» svarade fru
Irmegard, »och dessutom passar det illa, att du skulle
väfva något åt min broder.»

Holmfrids förvånade blick sporde tydligen: Hvi
så? men fru Irmegard fortfor: »Jag har nästan
alldeles upphört att tillverka sådana där brokiga
väf-nader, som fordom utgjorde min lust. Tjockt vadmal
behagar mig nu långt mera än i3amska och välska
väfnader, och ett fint lärft är mina ögons lust. Men
om du vill väfva brokiga bonader, så står det dig fritt.
Vi hafva nog godt om yllegarn, och tiden att färga
är nu inne, då alla örter stå i sin fägring.»

Holmfrid lät icke säga sig detta tvänne gånger.
Hon gick genast till dej an (hushållerskan) och råd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free