Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde med hcDne om färgningen. Holmfrids tankar
upptogos så mycket af det förestående arbetet, att hon
nästan glömde bort, att biskopen skulle resa.
När de sutto vid aftonbordet, sporde biskop
Laurentius, om icke Brynjolf stallare ville följa med till
Visby. »Där finner du nog någon dansk, som kan
föra dig till konung Erik med de bud, du medför
från hans svenska vänner.»
Stallaren fann rådet godt, ehuru han nog med
saknad skilde sig från Skäldovik och fru Holmfrid.
Denna senare hörde med stor likgiltighet, att
äf-ven stallaren skulle resa bort, och denna likgiltighet
behagade biskopen så mycket, att han blef nästan
munter. Stallaren gick för att packa tillsammans sina
få tillhörigheter, och biskopen med sina klerker samt
fru Irmegard sutto kvar vid bordet. Det var föga lönt
att gå till sängs, ty vid midnattstid skulle biskopen
stiga ombord.
Fru Irmegard lät bära fram vin till afskedsdryck
åt sin broder, och de sutto där den ljusa
sommarnatten. Fönstren stodo uppe och utifrån trängde
ljudet af vågslag, annars var det tyst. Biskopen och
hans syster sutto hand i hand, utan att tala. Då
för-nummos hastiga årslag, och man kunde höra, huru
vågorna slogo mot en båt. Den stötte mot land. Så
hördes tunga steg, som närmade sig huset. De kommo
uppför trappan, dörren öppnades, och in i salen trädde
en väldig skepnad.
»Sigurd Storskägg!» utropade Holmfrid förundrad.
»Just han själf, fru Holmfrid, men annars Guds
fred i salen!» hälsade han.
»Guds fred, gamle fader!» sade biskopen, medan
fru Irmegard, som icke sett honom tillförene, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
