Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-206
är jag, som borde erbjuda dig en gåfva, men sedan
jag sett alla gripar, som , du äger, finner jag ingenting
förtjänt att skänkas dig.»
Sigurd märkte, att Holmfrids ögon vandrade från
det ena till det andra af de vapen, som hängde kring
väggarna. Han tog ned det ena efter det andra och
visade äfven dessa. Fru Holmfrid tycktes med långt
mera lust skåda vapnen än smyckena. Hon drog ut
svärden ur skidan, granskade de hvassa klingorna och
pröfvade eggen med fingret. Det var en rätt stor
samling af vapen, som den gamle ägde. De
dyrbaraste voro upphängda kring väggarna i hans sofrum,
under det att andra af mera vanligt arbete sutto på
väggarna i stugan.
»Vore jag man,» sade Holmfrid, »tror jag nästan,
att jag skulle afundas dig alla dessa vapen.» Hon
vägde ett svärd i handen.
»Se, hvilket prydligt arbetadt fäste!» inföll Elsa.
»Och se på skidans doppsko. Det är en mästare, som
behandlat det silfret. Se, Holmfrid, huru fint
smält-målningen sirar mellan kaflen, medan hjältena *
prydas med graveringar!»
»Ja, du förstår bäst den saken,» sade Holmfrid
icke utan bitterhet. »Du tänker på den fagra
utstyrseln, och jag tänker på det goda vapnet, på
svärds-klingan, som är böjlig och skarp, och på klubban,
som är tung nog att krossa ett hufvud, huru det än
bär järnhatt. Men allra mest likar mig din spjutyxa.
Det måste vara ett fruktansvärdt vapen i en stark
hand. Med den kan man både hugga och sticka.
Ingen brynja kan stå emot den.»
* Svärdfästet bestod af hjältena — det öfre och det
nedre — och den mellanliggande mellankaflen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
