Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-207
»Det är sant,» svarade den gamle bonden och
tog ned spjutyxan. »Det är ett fullgodt vapen, det
har min farfars farfar burit. Han drog med Ingvar
Vidtfarne i österled och vistades med honom i
Holmgård Spjutyxan är en gåfva till honom från den
svenske jarlen, Ragnvald, hvilken Olof Skötkonungs
dotter förde med sig till Holmgård, och där gaf ett
jarladöme. Han gaf den till min frände, då han med
honom sände sin son Stenkil tillbaka till Sverige.
Jarlen kallade vapnet Bryntroll, och under det
namnet är det kändt i min släkt.»
Holmfrid såg med intresse på vapnet, ehuru det
tycktes vara mera starkt än prydligt. Det hade
visserligen silf ver holkar om sitt starka, af järnek
förfärdigade skaft, men dessa voro utan alla sirater och
syntes mera tillkomna för att stärka vapnet än för
att pryda det.
»Nej, se icke på den där tunga besten^,» sade
Elsa, »se i stället på något vackrare såsom denna
knif. Se, huru sirligt handtaget är arbetadt, och har
du någonsin sett så prydliga inläggningar med svart
silf ver och guld?»
»Ja visst,» sade Holmfrid och tog vapnet i
handen, »och så är det hvasst och tväeggadt.»
»Detta vapen,» sade Sigurd, »har jag själf
hemfört från min färd öster ut. Man kallar en slik knif
för dolk. Jag vred den en gång ur handen på en
välsk man, som tänkte döda mig, under det jag sof.
Men min sömn var icke nog tung, jag vaknade och
grep honom om handlofven, just som han höjde
vapnet för att stöta det i bröstet på mig.»
»Och sedan, fader Sigurd,» inföll Holmfrid, »sänkte
du knifven i stället i hans bröst.»
* Nowgorod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
