- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
220

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-220

»Biskopen är trött och tarfvar hvila,» svarade
han på alla Elsas böner och förestäUningar.

Hon måste med oförrättadt ärende gå hem till
sin fader. Hit hade Bengt Skrifvare kommit för att
hälsa på Elsa. Det var ju icke många dagar, sedan
hon såg honom sist, men denna tid föreföll henne
dubbelt så lång som den tid, hvilken förlupit sedan
hon råkat Henrik vid hans utvandring. Det tycktes
nu henne, som såge Bengt helt manlig och
hjältemodig ut. Ja, det var ju också han, som först gripit
till vapen mot herr Sune för att befria sin fader.
Bengt hade i striden erhållit ett lätt sår i armen, som
han därför bar i band, och en rispa i kinden. Elsa
tyckte, att detta sår prydde honom så väl. Han såg
ut som en krigsman, och Elsa, liksom alla den tidens
kvinnor, skattade krigaräran öfver hvarje annan.

Elsa dolde icke sin glädje öfver att råka honom.
Hvarför skulle hon det? De voro ju vänner sedan
barndomsåren. Hon sade också hälft skämtande, att
hon funne honom vara ett hjälteämne. Och han
smålog och såg med förtjusning på den täcka flickan^
som beundrade honom.

De stodo bredvid hvarandra ute på bislaget till
borgmästarens hus. Ett par vaxljus brunno, upptända
till St. Elegii ära, månen sken öfver den lilla gården
och kastade ett silfverskimmer öfver kålgården, där
pioner och acklejor blommade. Det var en liten grön
fläck, där man kunde hvila ut efter dagens arbete,
och där satt nu borgmästaren och halfsof på en bänk.

Svennerna hade gått till sängs, och de båda unga
voro ensamma i bislaget. Det var alldeles mot skick
och sed. Men hvem är städse herre öfver sig själf,
och tvänne unga hjärtan, som länge klappat för hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free