- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
221

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-221

andra, bröto denna afton mot det, som den tiden
ansågs vara höfviskt.

Bengt Skrifvare sade hviskande till borgmästarens
Elsa, att, om hon ville blifva hans hustru, skulle han
slå presttankarne ur hågen. Och hon svarade honom
lika sakta, att hon icke kände någon högre lycka än
att blifva hans.

Blott S:t Elegius hörde det, och blott han såg,
huru Bengt Skrifvare slog sin friska arm omkring lilla
Elsas lif, drog henne till sig och kysste henne.

I det samma ljöd väktarens röst ute på gatan,
som manade att släcka ljusen och gå till sängs.
Borgmästaren störtade yrvaken upp.

»Elsa! Elsa I» ropade han. »Är det skick att låta
väktaren mana att släcka ljusen i själfva
borgmästarens hus?»

»Jag höll blott på att säga god natt till Bengt
Skrifvare,» svarade flickan.

Och så släckte hon ljusen och följde Bengt i
mörkret till porten. Här togo de ännu ett varmt god
natt af hvarandra, och Bengt hviskade: »Jag skall
bedja min fader tala vid din fader redan i morgon.»

»Elsai Elsal Hvad gör, du? Hvarför dröjer du
så länge att stänga porten?» ropade borgmästaren.

»Porten är så tung, fader,» svarade Elsa, »och
jag har rott så häftigt, jag är trött.»

Borgmästaren hörde, huru porten tillslöts, och
strax därpå kom Elsa springandes tillbaka till
bislaget. Godt, att ljusen vid S:t Elegii bild nu voro
släckta. Borgmästaren skulle säkerligen annars anat
oråd, om han sett sin Elsas strålande ögon och
rodnande kinder. Hon sade sin fader ett brådskande
god natt och gick uppför trappan till sin lilla
kammare, tr ef vande sig fram i mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free