- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
231

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Irmegard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-231

Det började nu starkt att mörkna, åtminstone så
mycket som en nordisk sommarnatt kan vara mörk.
Skogen var tät och himlen mulen. Fru Irmegard
talade icke med sina följesmän, och dessa sade heller
ingenting.

Toste gjorde ett försök att spörja, hvartåt man
ämnade föra dem; men ingen svarade honom. Han
sökte i trots af mörkret att taga reda på den led, där
de färdades fram. Då och då framskymtade månen
ur ett moln och lyste öfver skogen. Toste tyckte sig
tinna, att de redo mot sydväst. Om han skulle kunna
smyga sig undan, leta sig fram till Skäldovik och
sedan visa fru Irmegards män i hennes spår? Men, om
han också kunde detta, skulle de få hemmavarande
Jörmå att befria fru Irmegard från våldsmännen?
Desse voro talrika och väl beväpnade. Det måste
likväl försökas — ingenting vidare återstod att göra.

Han hade med förfäran hört, att herr Sune
anklagade fru Irmegard för trolldom, och han kom ihåg.
att han hört, det döden vore straffet för trolldom,
Nog skulle han kunna träda fram och vittna för sin
fru, men ingen skulle höra honom. Fru Irmegard
var i sina fienders våld. Huru var det möjligt, tänkte
Toste, att fru Irmegard kunde hafva några fiender?
Hon gjorde ju alla godt. Om hon än understundom
i skarpa ordalag kunde förebrå en försumlig tjänare,
var hon likväl alltid färdig att förlåta den felande,
när han visade bättring, och alltid redo att hjälpa de
arme i råd och dåd vid sjukdom och andra olyckor.
Toste vred och vände sig åt alla sidor i sin förtviflan
att icke kunna göra något för att bistå fru Irmegard.

»Stilla, pojke!» sade en barsk röst invid honom,
»så vida du icke vill pröfva på, huru några tum kallt
järn kännes i kroppen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free