- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
240

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-240

ringad af en skara män med stenar i händerna. Det
var vilda skepnader, som sågo på henne med uttryck
af blandad vrede och rädsla. Ingen vågade höja sin
hand för att kasta första stenen.

»Kasta en kappa öfver trollkonans hufvud!» sade
Sune Erengislesson. »Hennes blick förtrollar.»

»Nej, nej,» bad fru Irmegard, »Låten mig
åtminstone se mot himlen — se, huru det dagas i öster.»

»Lyden mitt ord!» sade Sune.

En man steg då fram och drog hättan på fru
Irmegards kappa öfver hennes hufvud och ned öfver
ögonen, men. ännu rörde sig ingen hand för att
fullborda domen.

Då tog Sune Erengislesson upp en helt liten sten
från marken. Han tvekade ett ögonblick, men sedan
kastade han stenen på fru Irmegard. Det var den
första, och sedan vände han sig om och gick in ibland
träden. Där stod hans häst ännu sadlad. Han
kastade sig upp på den och red därifrån så fort, som
de obanade vägarne tilläto. Han mäktade icke att
se den dom fullbordad, som han fällt.

Men nu var tecknet gifvet, och ur senfulla
händer fiögo stenar kraftigt kastade på fru Irmegard.
Hon föll med ett sakta stönande ned på marken. Det
var ett förfärligt ögonblick. Hon kände smärtor i alla
leder, hon visste, att döden var oundviklig och att
den skulle blifva pinsam. Hon hade blifvit beröfvad
till och med trösten att se upp mot himlen. Hon
låg på marken, men hon hade full sans och hon
bidade ett nytt stenkast. Men det kom icke.

Hon hörde rop och vapenslammer, jämmerskri
och tunga fall. Det var tydligt, att en strid
utkämpades rund omkring henne. Så kände hon sig
varsamt upplyftad. Hättan drogs ifrån hennes hufvud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free