Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-251
Holmfrid vände sig bort, tårarne kommo henne
i ögonen. Biskopen lade faderligt lugnande sin hand
öfver hennes, och hon satte sig ned vid hans sida.
Måltiden började under tystnad. Hvarken biskopen
eller Holmfrid njöto mycket af rätterna, men
Holmfrid drack öl ur en bägare. Genast grep biskopen
bägaren, satte sina läppar, där hennes mun vidrört
bägarens brädd, och tömde den.
Han rodnade öfver sig själf. Således kunde icke
ens den sorg, som han erfor öfver systerns död,
dämpa den lidelse, som Holmfrid ingaf honom. Men
så var hon också vän — sorgsen eller glad var hon
den vänaste bland de väna. Och nu hade hon
ingen i världen mer än honom, som kunde hjälpa
och beskydda henne. Irmegard, så from och god,
så klok och förutseende, hade anförtrott henne åt
honom i sin dödsstund. Visste hon väl hvad hon
gjorde? Hade det ljus från en annan värld, hvilket
hon otvifvelaktigt skådade, bländat hennes syn för
jordiska ting»?
Hvad skulle blifva af detta? Han kunde icke
lämna Holmfrid, han manades därtill af sin heder
och af sin känsla. Det var dessutom en plikt, som
den döda ålagt honom. Men skulle han för hvarje
dag kunna kufva sitt upproriska hjärta, som ropade
högt, att han älskade Holmfrid? Han var ju ingen
ung man längre, han räknade väl två tiotal af år
mer än hon, och hon betraktade honom som sin
fader. Hon visste icke, huru långt ifrån faderliga
de känslor voro, som han hyste för henne — han
en biskop. Han hade ju svurit kyrkan sin ed såsom
brudgum, och han borde ju endast tänka på denna
sin brud.
I själf va verket tänkte han på mycket annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
