Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop och bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-262
honom till båten. »Hälsa Barbro,» sade hon. »Det
skall väl nu snart blifva bröllop?»
»Icke före korsmässan, fru Holmfrid,» svarade
Sigurd.
»När jag åter kommer till mitt Jämjö,» sade
Holmfrid, »skall jag sända Barbro en gåfva till minne
af den tid, som hon tjänade mig.»
»Den tiden,» svarade Sigurd Storskägg något stolt,
»torde vara bäst för Barbro att alldeles glömma. Men,^>
tillade han, »jag är säker om, att den matmoder, som
på samma gång var hennes käraste vän, den glömmer
hon aldrig.»
Holmfrid kände den udd, som låg i svaret, och
rodnade. Hon sade ett något kallt farväl åt Sigurd
och gick upp från stranden. Hon ämnade sig
tillbaka till sitt rum, då biskop Laurentius kom emot
henne och sporde, hvarifrån hon kom.
»Jag följde den gamle Sigurd till sjöstranden och
sade honom där farväl,» svarade hon och rodnade åter,
när hon tänkte på hans ord.
»En ståtlig gubbe,» sade biskopen, »men stolt
som en konung.»
»Ja visst, frände,» svarade Holmfrid. »Men
hvar-för skulle han icke vara stolt? Han är som en
konung på sin gård. Denna är ansenlig. För tre år
sedan lät han timra upp åt sig en ny stuga, och den
torde rymma mera folk än salen här vid Skäldovik.
Hans huskarlar äro talrika. På sina egor har han
flere nybyggare — man skulle kunna kalla dem
landt-bor. Han sörjer för sitt folk som en fader, och de
älska och lyda honom. Jag vet icke, hvaruti han
skiljer sig från en konung, annat än i det, att ingen
gör honom hans välde stridigt. Skatter har han också,
som en konung skulle kunna afundas honom — dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
