Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vik hädan, satan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vik hädan, satan!
uskop Laurentius töfvade ännu någon tid vid
^^ Skäldovik för att ordna i afseende på
kvarlåten-skapen efter sin syster Irmegard, och Holmfrid var
äfven där. Hon hade föreslagit, att hon skulle sända
bud till Bjälbo och spörja, om hon kunde få gästa
där, men biskopen hade afböjt det. Henne själf
föreföll det också litet motbjudande att komma såsom
en bönfallande till sin frändes gård, och hon
stannade hellre vid Skäldovik.
Biskopen sände ofta ut ryttare att spana i
näj-den, men livar ken herr Sune eller någon af hans folk
läto vidare höra af sig. Emellertid blef rågen
inber-gad, och anfriden led snart emot sitt slut, ty östgöta
lagen säger, att den varar så länge, »tills rök och
så-tan äro inne.»
Den gamle Sigurd hade enligt löfte sändt
biskopen en häst. Den var järngrå till färgen med krum
hals och svart man, som fladdrade omkring den, då
den sprang. Man kunde icke se något vackrare, än
när hästen i sin frihet galopperade omkring på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
