- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
272

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vik hädan, satan!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-272

botöfning, som du pålägger mig, skall lindra de kval,
som min själ lider.»

Holmfrid sträckte mot biskopen sina hvita
händer öfver sitt hufvud. De vida svarta ärmarne gledo
tillbaka och visade de rmida välformade armarne.
Biskopens ögon hvilade med välbehag på den smärta
gestalten vid hans fötter. Hans blickar gledo ned
öfver det nedböjda hufvudet med det silkeslena håret,
som krusade sig i nacken och föll ned öfver hals och
barm. Han såg de hvita, uppåtsträckta armarne —
han såg, hmai ådrorna korsade sig iinder den fma
huden och kommo den att skifta som pärlemor i blått
och rosenrödt, i violett och blekgrönt. Han såg de
strålande grå ögonen dränkta i tårar. I sanning han
hade aldrig sett en vänare kvinna, och han längtade
att få lyfta upp henne i sin famn och trösta henne.
Men på samma gång kom det öfver honom en önskan
att fly — att skynda undan från den förtviflade
Holmfrid — att kasta sig på sin häst och rida bort från
Skäldovik.

»Du tiger, frände!» sade Holmfrid, förundrad och
förskräckt på samma gång öfver hans tystnad. »Säg
blott ett enda ord! Jag ser, att du finner mig skyldig.»

»Nej, nej,» sade biskop Laurentius, nästan lika
mycket utom sig som Holmfrid, »jag anser dig
oskyldig, och jag skall tillrättvisa broder Benedictus för
hans ord.»

»Gör icke det!» sade Holmfrid och fattade
biskopens hand med båda sina. »Han menade utan
tvifvel väl. Han var öfvertygad om sanningen i sina
ord, och han öfvertygade mig. Ack, jag har lidit så
af dessa tankar. Lägg din hand på min panna och
förjaga dessa tankar ur mitt hufvud.»

Hon höll hans hand på sin panna och öfver sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free