- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
278

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Budskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-278

»Ooi du visste, gamle fader, huru välkommen du
ärl» fortsatte hon. »Jag går här så ensam och
gru-iiar öfver så många ting.»

»Jag förstår icke, huru det är,» skämtade den
gamle bonden, »det torde komma af min höga ålder,
men ingen man blir så välkomnad af unga fagra
kvinnor som gamle Storskägg på Skogvik. Men
annars vet jag, att biskop Lafrius varit i Suderköpung,
och att han redan dragit därifrån ut i sitt stift. Och
han bad mig se till Skäldovik och höra efter, huru
hans fränka fördrefve tiden. Jag har dessutom en
hälsning till eder från Barbro, nästa söndag står
hennes bröllop med Gudmund. Och så har jag slutligen
en hälsning från Bengt Skrifvares Elsa. Jag var på
brölloppet och såg, huru Elsa dansade med krans på
hufvudet — och fager var hon. Hon dansade med
lif och lust, och själfva biskop Lafrius och magister
Nicolaus drog hon in i dansen, för att icke tala om
gamle Storskägg, som svängde om, så att han nära nog
miste andan.» Sigurd skrattade muntert. »Och nu
bad mig Barbro fråga, om I icke viljen dansa på
hennes bröllop vid Granmyr.»

’Holmfrid skakade sorgset på hufvudet. »Nej,
fader Sigurd,» svarade hon, »jag kan icke mera dansa
och vara glad; jag sörjer så mycket öfver min fränka,
fru Irmegard.

»Det hören I icke göra, fru Holmfrid^» sade
Sigurd, »ty sorg och tårar oroa de döde. Hafven I icke
hört, att det var fordom ti rn a en ung kvinna, som
sörjde sin mans död så, att hon sörjde honom upp
ur grafven. Och han kom ridandes till hennes dörr
och klappade på, och hon skyndade att öppna. De
talade länge med hvarandra, och mannen sade, att han
frös i sin graf, emedan hennes tårar föllo som rim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free