Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-284
»Hvem förde fram det budskapet?» sporde
Sigurd förundrad.
»Fader Benedictus,» blef svaret.
»I tanken väl icke låta honom råka eder?»
frågade Sigurd allvarligt.
»Nej, så vida jag kan hindra, att så sker,»
svarade hon.
»Godt,» återtog Sigurd. »Men hvad sägen I om
fader Benedictus?»
»Jag likar honom icke, men det är ju en helig
man.»
Sigurd såg betänksam ut. »Jag önskade, att han
icke vore en helig man,» sade han, »ty de där helige
männen skaffa sig ett så stort inflytande öfver
kvinnorna. »
»Icke öfver mig,» genmäl te Holmfrid.
»Ja, nu får jag bjuda fai’väl,» sade Sigurd.
»Innan jag begifver mig af, vill jag likväl först se, huru
min fostre, biskopens häst, har det.»
Så gick den gamle ned till stallet, och Holmfrid
följde honom. Vid afskedet förde Sigurd med sig
Holmfrids sista smycke silfverbältet såsom en
brud-gåfva till Barbro.
Men Holmfrid började nu att brygga och baka
och göra allt redo för att snart nog vara i tillfälle
att taga emot stort följe af män och kunna undfägna
dem. Denna sysselsättning gaf henne mycket att
länka på, så att det ständiga grubblandet på fru
Ir-megards död vek alldeles åt sidan, och en vacker dag,
medan hon gick fram och åter i sina husliga bestyr,
öfverraskade hon sig själf med, att hon började sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
