Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barbros bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-289
andra, fastän jag icke förde gods och guld till min
man.»
»Nej,» sade öigrmi med ett hånskratt,
»stubbe-karlarna på Aspvid kmina vara glada, om de kmina
skaffa födan åt sina gapande ungar. Gods och guld
äro de nog ur stånd att gifva dem.»
Gudrid rodnade mycket och teg.
»Det förundrar mig blott,» sade Sigrun, vänd till
Barbro, »ätt morfar valde Gudrid till brudfrämma.
Det är nog sant, att hans andra sonhustru var sjuk,
meii; mina fastrar skulle nog kunnat komma. Dock
är det så, att Skogviksmännen alltid vilja skjuta fram
sig och sin släkt framför Granmyrsätten. — Och nu,
Barbro,» tillade hon, »nu skall väl du försöka att höja
upp Björkvikssläkten.»
»För visso,» svarade Barbro leende, »enhvar rosar
ju sitt och de sina.»
»Morfar säger,» återtog Bigrun, »att en mö, som
bortgiftes, tillhör den ätt, till hvilken hon gifves bort.»
»Då bör jag icke heller vilja framhäfva
Björk-vikssläkten^ den är ju icke längre min efter denna
dag.»
Hon hade börjat sitt tal helt skämtsamt, men
så kom dess rätta betydelse att klart framstå för henne.
Denna högtid var ett farväl till fädernehemmet, efter
denna dag tillhörde hon icke mera fader och moder.
Hon var en telning, uppryckt med roten ur Björkviks
jord, som skulle omplanteras på annan mark. Hade
hon icke redan varit omplanterad och trott sig vara
fast rotad vid Jämjö hos fru Holmfrid? Och sedan
nu? Skulle hon någonsin slå rot? — Med undantag
af den gamle Sigurd hade hon icke särdeles känt sig
dragen till Granmyrssläkten, som nu skulle blifva
hennes egen. Barbro kände sig helt vemodigt stämd.
Fru Holmfrid. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
