Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Biskopen försäkrade, att han var follt nöjd med
både förplägningen och allt hvad han föröfrigt sett
och hört i Vreta — »och vare det nu min bön,» —
tillade han, »att I, fromma syster, villen vara mig
följaktig till Askaby.»
Fru Ingegerds mörka ögon skiftade åter på ett
märkligt sätt. »Högvördigste fader,» sade hon, »det
önskade jag helst undanbedja mig.»
»Men, fromma syster,» återtog biskopen, »I
kun-nen väl icke vägra mig detta? Det har kommit till
mina öron onda rykten om, huru fru Ragnhild
förtrycker och plågar såväl nunnor som lärosystrar. Jag
önskade med egna ögon se och med egna öron höra,
men jäg önskade äfven bistånd af edra ögon och edra
öron.»
»Nå väl, då det är vår biskops uttryckliga
befallning, måste jag underkasta mig,» sade fru
Ingegerd.
»Men intet bud till fru Ragnhild på förhand!»
sade biskop Laurentius.
»Nej, därom kunnen I, högvördigste fader, vara
fullt förvissad,» svarade hon.
Det blef en stor uppståndelse i Askaby kloster
påföljande dag emot aftonen, då det sades, att biskop
Laurentius och abedissan i V^reta kommit för att
besöka klostret.
Fru Ragnhild skyndade att taga emot biskopen
och visade honom den största ödmjukhet. Hon var
en gammal fru med skarpa drag. Den svarta dräkten
hängde veckrik kring hennes afmagrade kropp, som
alldeles försvann däruti, och det hvita doket omslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
