Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
ett skrynkligt ansikte, som syntes gult som gammalt
pergament. Men ögonen glänste af en glöd, hvilken
närmade sig vanvettets.
Hon förde sina gäster in i refektoriet och bad
dem hålla till godo med hvad klostret förmådde —
svart bröd och mjölk. Biskopen åt i hast och
började se sig om i klostret. Där härskade icke den
ordning och renlighet, som han sett i Vreta. Nunnornas
dräkter voro nötta och smutsiga, och halmen i
lärosystrarnas bäddar var unken och sönderlegad. En af
de små lärosystrarna, en flicka om vid pass tio år,
sade hviskande till biskopen, att nunnorna hade det
ännu sämre.
Påföljande dagen var söndag, och biskopen
förrättade då mässan i klosterkyrkan, som hade flere
fagra bilder. Framför allt var en bild af Vår Fru
med gudasonens döda kropp i sitt sköte ett
framstående konstverk. Kyrkosången var ock mycket
vacker, så att biskop Laurentius tyckte sig på få ställen
hafva hört bättre.
Efter mässan gick han ut i klosterträdgården, och
den syntes vara vårdad med omsorg. Han hoppades
att där kunna råka någon af nunnorna eller
lärosystrarna, men han kom dem icke så nära, att han kunde
tilltala dem. Då de sågo honom, försvunno de.
Han gick ännu ett hvarf i trädgården och råkade
slutligen fru Ingegerd.
»Eders högvördighet,» sade hon, »ären I nöjd
med hvad I sett af Askaby?»
»Kyrkan och kyrkosången behagade mig mycket,»
svarade biskopen, »men knappast lärosystrarnas skygga
väsen.»
Fru Ingegerd log. »Den lilla flickan,» sade hon,
»som talade med eder i förgår afton blef risad af fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
