Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
mande glad. Huru skulle hon finna ett tröstande ord
att säga honom?
»Jag kommer som ett förbud för konung Erik
och hans systrar, sade Gudmar gladt. »Men säg till
min moder, att jag är hemma!» Han såg från den
gamle tjänaren till fru Holmfrid: båda tego. »Hvad
menen I med eder tystnad?» sporde han otåligt. »Är
min moder sjuk?^ Ingen svarade honom. Ȁr hon
död?» sade han med ett anskri,
Holmfrid böjde jakande sitt hufvud. Gårdsfogden
satte händerna för ansiktet.
»Min frände, biskop Laurentius, sände eder bud,»
sade Holmfrid. »Han sände bud med en af sina
klerker.»
»Jag har intet bud fått,» svarade Gudmar. »Jag
var på hemvägen och tänkte öfverraska min moder.
O, att jag aldrig farit ifrån Skäldovik! Då skulle hon
åtminstone fått dö i mina armar.» Han gömde
huf-vudet i sina händer.
Holmfrid skyndade ut, hon ville säga till om en
måltid åt den återkomne husbonden och se till, att
hans rum ställdes i ordning.
»Var min moder länge sjuk?» sporde Gudmar.
»Nej, herr Gudmar,» svarade gårdsfogden och
knep ihop läpparne, fast besluten att icke för sonen
yppa hans moders dödssätt. »Biskop Lafrius var
här, när hon dog,» fortsatte gårdsfogden, »och hon
bad honom framföra till eder hennes sista hälsning.»
»O Guds moder!» mumlade Gudmar. »O heliga
Guds moder!»
»Fru Holmfrid var också här,» fortfor
gårdsfogden. »Den saliga frun höll henne mycket kär.»
Nu kom Holmfrid åter med en tärna, som tände
ett par af blossen, hvilka voro insatta i en metall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
