Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
skattar så högt som min morbroder, konung
Waldemar. »
»Men måhända,» återtog biskopen småleende,
»kommer en dag någon, som I torden skatta ännu
högre.»
Prinsessan rodnade. »I menen Bjälbosonen, med
hvilken man tänker bortgifta mig,» sade hon. »Man
talar mycket godt om honom^ men han är dock icke
konmig.»
»Därtill torde blott viljan fattas honom. Alla
Magnus Minneskölds söner äro märkliga män. Eskil
är vestgötarnes lagman. Ingen man hafva de aktat
och ärat såsom honom, och han är det väl värd. Karl
var biskop i Linköping. Han föll i striden mot
hedningarne i Estland tillika med sin farbroder, jarlen
Karl Bengtsson. Hans broder Bengt efterträdde
honom såsom biskop i Linköping och var min närmaste
föregångare. Under tolf års tid stod han såsom
stiftets styresman, men har nu nedlagdt sitt ämbete, då
hans hälsa icke tillät honom att med den kraft, han
önskade, hängifva sig åt sitt kall. Birger kommer
därnäst. Han är en märklig man, ehuru han ännu
icke funnit tillfälle att visa, hvad han förmår.»
Prinsessan Ingeborg hade hört på biskopen med
välbehag. »I förstån väl, biskop Laurentius,» sade
hon, »att det är mig kärt att höra något om den
man, med hvilken man vill förmäla mig. Men
förtälj något vidare, äfven om hans utseende!»
»Det är,» sade biskop Laurentius, men så afbröt
han sig. Han steg upp och såg utåt borggården.
Därpå vände han sig åter till prinsessan, tog hennes
hand och förde henne till fönstret. »Se,» sade han
och visade på en skara ryttare, som nu redo in på
gården, »här är han! Det är han med den gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
