Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
En rysning genomilade H©lmfrid. »Biskop
Laurentius har gifvit mig skiljobref,» svarade hon, »och
sökt bekräftelse därpå hos den helige fadern.»
»Biskop Laurentius vill hafva dig till sin frilla,»
sade han rått, »det trodde också fader Benedictus.»
»Det har aldrig fader Benedictus sagt, biskop
Laurentius är en helig man,» ropade Holmfrid,
höjande rösten.
>^Rätt så, kalla hit huskarlarne 1» sade Sune
hånfullt. »Låt döda mig, därför att jag sökt ett
samtal med min egen hustru!»
»Jag är icke din hustru,» svarade Holmfrid med
ifver. »Du vet, att jag aldrig varit det.»
»Vi äro vigda, och hvad som icke varit kan blifva,^>
sade han lidelsefullt. »Hvi skulle du icke få mig
kär?»
Han närmade sitt ansikte intill Holmfrids, och
hon kände hans andedräkt på sin panna. Hon ryckte
till och ville springa in, men Sune stängde vägen för
henne.
»Följ mig nu godvilligt!» sade han bedjande.
»Hvad värn kan du väl vänta af dessa sömnaktiga
huskarlar, som icke ens kunna vakta gården för en
ensam vandrare? En handfull folk och jag hämtar
dig midt ibland dem alla. Jag hämtar dig med våld,
ty du är min.»
»Jag aktar icke följa dig, hvarken godvilligt eller
med våld. Jag tänker icke töfva länge på Skogvik,
i morgon far jag åter till Skäldovik.»
»Tack för den underrättelsen!» sade han hånfullt.
»Den var af stort värde. Och nu god natt, efter du
icke vill komma.»
Han drog sig undan, och Holmfrid skyndade in.
1 stugudörren vände hon sig om, men då var Sune
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
