- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
356

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

Gudrid följde Holmfrid upp på löftet, och de
båda kvinnorna gingo till sängs. Gudrid somnade
genast, men Holmfrid var uppskakad af mötet med
Sune och låg länge vaken. Hon lyssnade till de
fallande löfvens prassel och vågornas sakta sorl emot
stranden. Stundom tyckte hon sig höra smygande
fotsteg, och hon satte sig upp för att lyssna, men då
var allt tyst.

Hon plågades af oro. Sunes ord återkommo för
hennes tankar, liksom någon upprepat dem för henne
pä nytt igen. Hon kastade sig af och an på bädden,
ett rof för harm och bedröfvelse. Om hon blott kunde
somna — somna som Gudrid och sofva så lugnt som
ett barn!

Holmfrid steg upp ur sin bädd, knäböjde på
golf-vet och uppsände en innerlig bön till Guds moder,
att bevara och beskärma henne, att taga bort alla
oroliga tankar och låta henne sofva i lugn — sofva,
som hon plägade i Askaby — och glömma sina
bekymmer, liksom hon då plägade glömma sin hunger
och sin fruktan för fru Ragnhilds ris.

Hon smålog vid den tanken och kröp åter upp
i sin bädd och drog täcket öfver sig. Det kändes
kallt, och hon kröp tillsammans i bädden. Äter låg
hon lyssnande till de fallande löfvens prassel och
vågornas sorl emot stranden. Men nu tycktes de komma
som en vaggsång. Var hon åter ett spädt barn, som
man lullade till ro med vaggsånger, gungande henne
på armarne. Hon tänkte icke mer, allt blef så
obe-stämdt, den ena föreställningen flöt in i den andra
och förvandlades till drömmar — drömmar, som
kallade tillbaka barndomen, men ändå hade ett visst,
om än lösligt samband med nutiden.

Den ena bilden aflöste den andra. Där stod drott-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free