Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B(34
med sina huskarlar, och det blef en häftig strid.
Jag vaknade däraf och sprang upp, men I, fru
Holmfrid, sof som ett oskyldigt barn. Min bonde tänkte
först, att han skulle mäkta strida allena med sina
huskarlar mot herr Sunes folk, men en af de våra
blef dödad och Björn fick ett sår i armen. Han
ropade då och bad mig väcka den gamles huskarlar.
Men när jag stod i dörren och ropade på dem, kom
den gamle Sigurd ut, alldeles klädd och väpnad.
Han bar sin spjutyxa Bryntroll i handen och hade
hjälm på hufvudet. Han gick rakt fram, sköt mig
åt sidan och kom ut på gården. När han såg herr
Sune, ropade han: »Jag har svurit en dyr ed, att
hvarest vi skulle råkas, skulle en af oss falla.»
Därmed lopp han emot herr Sune. Denne vände
sig emot honom och gaf honom ett väldigt hugg med
orden! »Då blifver det du.»
Men Sigurd böjde sig undan hugget och stack i
detsamma herr Sune ’ med spjutyxan. Denne föll
strax, och Sigurd torkade blodet af yxan och sade
lugnt: »Det vardt icke jag.»
När herr Sunes män sågo hans fall, lupo de alla
sin kos. De våra hade fällt herr Sune och två män,
och några till voro sårade, dock icke så svårt, att de
stannade på stället. Men vi hade förlorat en man,
och tre äro sårade. Den gamle Sigurd får ock
troligen men af, att han steg upp. Jag hade full
sysselsättning med att förbinda min bonde Björn och
de två huskarlarne, och när jag sedan gick till den
gamle, sof han redan.»
»Är din bonde svårt sårad?» frågade Holmfrid.
»Icke lifsfarligt,» svarade hon^ »men dock så, att
han icke kan bära vapen i morgon, och detta grämer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
