Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
»Det anar honom nog, att han skall falla i
striden,» sade hon gråtande till Holmfrid, »och de goda
gåfvor, som han gaf mig och barnen, glädja mig icke,
ty de gåfvos till afsked.»
»Jag tror som du, Gudrid,» sade Holmfrid, »och
äfven mig smärtar hans bortgång. Jag såg aldrig
hans like.»
Tidigt följande morgon hörde Holmfrid, att
männen voro i rörelse nere i stugan. Hon skyndade då
att kläda sig och gick ned. Man ledde redan fram
hästarna, och männen sutto vid bordet för att äta,
innan de begåfvo sig af. En blek dager grydde i
öster, men de länga skuggor, som bergen kastade öfver
Skogvik, kommo stugan och tomten därutanför att
synas mörka.
Nu leddes Sigurds järngrå häst fram. Hans
sadel var inlagd med smältarbete * och remtygen hade
silfverbeslag. Så kom den gamle ut ur stugan. Han
bar den guldsömmade kappan, som han haft, när han
förde Gudmunds talan vid Björkvik, men därunder
hade han en ringbrynja och en hjälm satt på
huf-vudet. Vid vänstra sidan hängde hans sköld. Den
var rund med trenne gyllene stjärnor i ett blått fält,
men kanten var belagd med guld. I högra handen
förde han sitt Bryntroll. Det sida skägget var
ora-sorgsfvillt kammadt. Det krusade sig något nedtill
och flöt ned utför bröstet. Hans hår var också långt
och silfverhvitt.
Den gamle syntes något blek, men han svingade
sig utan svårighet upp i sadeln, i det han stödde
spjutyxan mot marken, då han satte foten i
stigbygeln. I detsamma bredde sig ett rödaktigt skimmer
* Emalj.
Fru Holmfrid. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
