Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Sigurd Storskägg kämpade bland de främste. Han
satt på sin häst i den praktfulla kappan, högre än
alla andra. Hans spjutyxa hven i luften och huggen
voro långt ifrån falska. Äfven till honom nådde talet
om konung Eriks brist på stridsduglighet. Han log
däråt och ropade: »Hell, konung Erik! Han skall
blifva oss bönder en god konung, ty bonden älskar
friden.»
De orden gingo sedan från mun till mun, och
det syntes alla, att Sigurd talat rätt. Genom
böndernas led ljöd ropet: »Hell, konung Erik! Hell den
konung, som skall bhfva oss bönder en fridsäll herre!»
Men konung Knut stred med raseri i spetsen för
sina män. Hans blick föll då på Sigurd Storskägg,
som höjde Eryntroll i luften, den blodiga spjutyxan.
»Hvem är den där reslige gubben?» sporde han
en af sina män.
»Det är den gamle Sigurd Storskägg på Skogvik,»
blef svaret.
»Han kämpar som själfve den gamle Oden,»
ropade Knut med ett tonfall midt emellan beundran
och vrede. »Finnes här ingen af våra män, som kan
sända till det där gamla trollet en pil eller ett spjut
för att stäcka hans stridslust?»
Många händer lyftes, och spjut och pilar flögo
mot Sigurd Storskägg. Han höjde upp skölden och
tog emot dem.
»Illa sikta konung Knuts män nu,» sade han.
»Få se, om vi kunna göra det bättre. Fast det nog
är vån, att icke enhvar får sitt, skola vi dock sända
åter, hvad som finns.»
Han plockade ut ur skölden de spjut, som
fastnat där, och kastade dem tillbaka. Och det säges,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
