- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
388

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter segern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

till väga. Det tilltalade hans fromma, för svärmeri
böjda sinne, att han skulle på detta sätt ära de fallne.

Det har väl sällan firats en så högtidlig gudstjänst
i Husaby kyrka, som då biskop Laurentius, biträdd
af den gamle magister Nicolaus och andra klerker, höll
Te Deum för segern vid Jämjö. Talrika vaxljus brunno
på det löfprydda altaret, rökelsen steg i väldiga skyar
upp emot det öppna sparrtaket, och i kyrkan
knäböjde de om hvarandra, hög som låg. Alla kände
sig som ett folk, alla voro glada att hafva sin unge
konung åter. Men många af de här församlade hade
köpt denna glädje med förlusten af någon anhörig
eller vän. Det var således en glädje, som var blandad
med saknad och vemod.

När gudstjänsten var slut, begaf man sig till
den stora gemensamma grafven ute på fältet. Biskop
Laurentius vigde grafven och bestänkte den med
vigvatten. Sedan svängdes rökelsekaren och de döda
kropparna sänktes ned sida vid sida till den sista
hvilan. Biskop Laurentius kastade mull på de döda
och bad dem sofvo i frid till den stora domens dag.

Men det var dock flere af de fallnes anhöriga,
hvilka icke kunde förlika sig m^d den tanken, att
deras käre döde skulle ligga så där skilde från de
andra aflidne fränderna. De fruktade att vara för
långt från de sina, när de tillsammans skulle
uppstå på den stora domens dag. De togo sina döda,
lade dem på en bår och buro hem dem på starka
skuldror. Så skedde med den gamle Sigard Storskägg.
Måg, söner och dotterson buro hem honom till den
sista hvilan i Ruta kyrkogård.

Då alla dessa kyrkliga högtidligheter voro öfver,
begaf man sig tillbaka till Stensö, där man intog en
måltid, som vanligt med stom mängder af mat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free