Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gudsmanniskans tidehvarf".
Öfvergången från det nuvarande
»rättssamhället — genom kretsindelning — till ett samhälle
utan »individrätt» betecknar ett nytt
utvecklingsskede, som af Quiding benämnes gudsmänniskans
eller den kristliga kärlekens tidehvarf. Den odling,
som mänskligheten redan uppnått, har — det kan
icke förbises — tillkommit under rättens auspicier.
Men dennas absoluta nödvändighet bevisas icke
genom detta förhållande, ty den mänskliga kulturen
har flera tidskiften att genomgå. Det som började
med rättens epok var ett steg framåt. Ett ännu större
gjorde kulturen, när till skydd för samhället rätten
uppkom.* Men rätten är icke slutstenen på
odlingens byggnad. Vore den det, skulle icke nio
tiondelar af människorna, såsom förhållandet är äfven
i det bäst ordnade samhälle, finna sig försänkta i
djupt elände, sämre än osjäliga djur. Som rätten
*) "Rättssamhällets" kulturuppgift grundar Quiding på
följande förutsättningar: att andlig odling måste hvila på
egendom, som förlänar odlingsmedlen; att i början icke alla kunde af
odlingen bli delaktiga, utan blott några få med utmärktare anlag,
från hvilka få den sedan skulle småningom och efter hand
spridas bland de öfriga; att individrätten tjänade att utmärka dessa
fä och af dem bilda en öfver klass, som fick tid och medel att
sträfva efter något annat än dagligt bröd; att odlingen ock sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
