Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konservativa, den demokratiska och den
socialistiska pressen — vi hade värkligen redan denna
tid några socialistiska eller åtminstone socialistiskt
färgade tidningar — fylldes ett långt stycke in
på 1800-talet av artiklar vanligen direkt hämtade
ur den franska revolutionära och demokratiska
pressen. Denna pressens sysselsättning med
utlandets socialistiska strömningar och litteratur hade
till följd att socialistiska uttryck och termer
småningom vunno insteg i språket. Men det torde
vara fruktlöst att ge någon viss tidning eller
person äran som deras speciella introdusör.
Proletariat och bourgeois såväl som folket bli som
begrepp efter hand fixerade. När man vill
översätta bourgeois med borgare, förklarar “Folkets
Röst“ detta för oriktigt. “Bourgeois betyder”,
säger tidningen (för den 23 febr. 1850), “ingalunda
borgare i den mening detta ord här har. Det
kan på vårt språk blott översättas med
pänningemänniska, d. v. s. en person som lever och tager
frukten av andras arbete antingen direkt i
egenskap av husbonde eller patron eller indirekt genom
att draga ränta på sina kapitaler”. “Bourgeois
har blivit”, säger en annan tidning “Demokraten”
(för den 12 okt. 1850), “en allmän benämning
på alla som ega kapital; folket är den stora
massan som eger intet annat än sin arbetskraft och
som följaktligen beror av den förra klassen”.
Götrek har sin definition på proletariat och
Swederus sin.
Under 1840-talet spirar upp en första ansats
till en arbetareopinion eller, om man så vill,
opposition — någon arbetarrörelse kan av lätt insedda
skäl då ännu icke vara tal om — men som med
de speciellt så benämnda arbetarföreningarnas
uppkomst i början av 50-talet får något mer vind
i seglen. Det är enskilda hantvärksgesäller, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
