Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Samhälls-utopi och om utopism i allmänhet - Om utopierna i allmänhet och Ny värdesättning av speciellt den franska utopismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delvis. “En ovetenskaplig utopi är blott tillfinnandes,
då man vid teckningen av framtidens sociala
ordning utgår från den åsikten att människorna ledas
av väsentligen andra drivfjädrar efter införandet
av den nya samhällsordningen eller att en annan
förbindning kommer att ega rum av orsak och
värkan än i nu bestående samhällsskick... Folken
skola aldrig besluta sig för ett genomgripande
socialt experiment, om icke förut är frambragt en
uteslutande av erfarenhetsmässiga synpunkter
vägledd socialistisk statslära”. Nationerna måste med
avseende på samhällsordningens omgestaltning
därför “ha en klar, från all översvinlighet fri bild
av det framtida samhällstillståndet”. Följderna av
att underlåta detta lämnar bl. a. 1848 års franska
revolution, som var av social natur, ett varnande
exempel[1]. Menger har som bekant i en
“socialistisk statslära” gjort ett utkast till vad han kallar
“den demokratiska arbetsstaten“, som skall avlösa
den nuvarande “maktstaten”.
Både i sin bok om franska revolutionen
1789—1793 och i sina “minnen” framhåller Kropotkin,
att proletariatets motgångar under nämnda
revolution såväl som Paris-kommunens misslyckande
1871 till stor del ha berott därpå att det icke
hade haft någon bestämd social plan att följa.
Hade folket varit under pågående revolution lika
medvetet om medel och mål som det tredje ståndet
eller bourgeoisin, skulle resultatet ha blivit ett
annat även för proletariatet. “Det var en olycka”,
säger han, “att de kommunistiska idéerna icke
funno någon bland tidskiftets bildade män, som
kunde ge dem åskådlig form och förskaffa dem
gehör”. Marat skulle ha kunnat göra det, anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
