Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Statssocialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
provnummer utkom i dec. 1845. Tidningen kallar sig då
blott “Correspondenten“. Men från okt. 1846
ändras tidningens titel till ”Nya Korrespondenten”
samt kommer från och med 1847 ut 2 gånger i
veckan efter att förut ha utkommit en gång i
veckan. I tidningens anmälan för 1847, för 1848
och för 1849 förklaras hennes spalter stå öppna
för insända artiklar som avse sak men icke person
och vilka äro avfattade i “ett hyvsat språk”.
Redaktionen för sin del ger i anmälan för 1848
uttryckligen till känna att den “omfattar och söker
understödja de demokratiska idéer, som inom
laglighetens område kunna göra sig gällande, då de
bilda yttringen av en samlad folkvilja”, samt för
1849 att den, såvitt dess förmåga medger, värkar
“för folkets sak på allt möjligt vis“. Det är också
under dessa båda år som tidningen anslår en
skarpare politisk ton, som 1849 stiger till sin
höjdpunkt i en artikel för den 30 oktober “Kampen
i vårt århundrade”.
”Om folken” — skriver nu “Nya Korrespondenten” —
”hade medvetande av att de genom att förjaga sina tyranner,
genom att ändra sina statsformer, genom att proklamera
republiken, skulle erhålla den frihet, varefter de sträva, så
hade vi redan för lång tid sedan ingen furste på Europas
jord, utan skulle sedan länge hava sett demokratin härska i
folkens statsliv. Ty mot den allmänna folkövertygelsens makt
skydda inga bajonetter och inga kanoner, intet
belägringstillstånd och ingen ståndsrätt. Men ett sådant medvetande
hava icke folken och kunna ej hava det“; förhållandena i
Frankrike — “denna världshistoriens barometer” — hade
visat detta alltför väl. “Vem har gjort“, frågar tidningen,
“de sista årens revolutioner? Vem har kämpat på
barrikaderna? Proletariatet. Vilka äro revolutionens avsvurnaste
fiender, mot vilkas förräderi, mot vilkas seghet hava alla
dessa storartade resningar bland de europeiska nationerna
strandat? Ej vansinniga despoters trots, ej furstliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
