Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Statssocialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Vad gagnar det folket att statsförfattningen tillerkänner
alla rätter vara fria, att den proklamerar likhet inför lagen
för alla? Får genom denna tillerkända rätt den fattige
proletären, som natt och dag måste arbeta i de osundaste
värkstäder för att kunna förtjäna så mycket att han med
sin familj ej svälter ihjäl, möjligheten given att vara fri,
d. v. s. att med alla de anlag som i honom slumra, med
alla de böjelser som röra sig inom honom utveckla sig som
människa? Är det en människa, denna bleka, usla gestalt,
som är dömd att framsläpa hela sitt liv under de smutsigaste
sysselsättningar som oxen under oket? Finns här det
minsta spår av den förnuftiga utveckling, av den
levnadsnjutning, vartill alla människor äro bestämda?
“Så visst som — slutar artikeln som är osignerad, såsom
tidens sed då vanligen var — att alla människor till sitt
väsende äro lika, enär alla äro människor, så visst hava alla
lika rätt till njutningen av livet och denna jordens goda.
Allt vad som finns tillhör alla. Har den enskilde tillägnat
sig en del av detta goda för sig allena, så är detta ett rov
från samhället, det är tjuveri, ty blott alla hava rätt till
jordens goda. Således måste dessa tillhörigheter förvaltas
av alla, av totaliteten av människor; och var och en måste
få det vartill han har rätt, d. v. s. det som han behöver för
sin utveckling som människa. Det måste vara var och en
beskärt att kunna naturenligt utveckla sina anlag och böjelser.
Då först kan man tala om frihet och jämlikhet.”
Något i samma anda träffar man även på i en
av major A. Öhman från Stockholm utgiven
politisk tidskrift “Oden“, en fortsättning på tidningen
“Oden“, varav endast 12 nummer utkommo
(1848). Arbetarfrågan behandlas i en artikel
med denna som rubrik, varest juli-monarkins eller
Ludvig Filips “vrångvisa statskonst” förklaras ha
tillintetgjort frukterna av 1789 års revolution.
Konungen utpekas som “den förste kapitalisten
och procentaren”; och då kunde ej annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
