Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Patriotismen under debatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av människor icke ett steg utan att möta antingen miljoner
blinda, kalla, lidande, vanmäktiga varelser utan kunskap om
ett samband med mig och utan håg därtill eller egenmäktiga
förtryckare, behandlande alla underhavande såsom blotta
värktyg, befallande med viljor i stället för med skäl,
hämnande i stället för straffande, inkräktande på
samhällsförbundet i stället för att vörda det, egande begrepp blott om
maktens värde, icke om människans, icke om min
oavhändliga rätt till säkerhet och frihet; för denna omätliga
landsträcka, för dessa fåkunniga och kalla miljoner, för dessa
förtryckare offrar jag ej, om ej av ädelmod eller fruktan,
det ringaste av min tid, min tanke, min möda eller mitt
blod; de utgöra ej mitt fädernesland; det är ej dem jag
älskar, jag har ej skäl därtill; det är ej en gemensam jord,
där en familj för gemensamma intressen samlas, där
densamma gör frivilliga överenskommelser, där de bäst betrodda
värkställa dem; det är lindrigast liknat en öppen plats, där
en mängd vildar av olika peuplader mötas, söka att bedraga
varandra på byteshandel, använda armstyrkan, där listen ej
lyckas, och åtskiljas med lika stridiga intressen som de
ditkommo. Nej, jag upprepar det, det är ej detta land, dessa
människor jag älskar...”
På samma gång artikelförfattaren i Adlersparres
tidskrift framhåller kärleken till hembygden och
den naturliga hembygdskänslan samt intressenas
föreningsband, går hans kritik av patriotismen å
andra sidan ut från synpunkten av en ofullgången
statsförfattnings medvetna orättfärdighet.
“Orimligt utan tvivel vore“, säger han som ett slags ursäkt,
“det påståendet att i något land under vad lagar, vad
styrelse som hälst, var medlem av staten skulle kunna njuta
en jämn och full lycksalighet. Inga fullkomliga lagar ha
hittills funnits... Men ett folk begär värkligen föga för
att finna sig lyckligt. Det är ej ömtåligt på detaljerna av
sin lagstiftning.” Det begär “blott riktigheten i grunderna,
blott frihet för sina naturliga förmögenheter, hägn för sina
gemensamma rättigheter... de flesta lagstiftare ha ej insett
detta. De ha främst tänkt på statens makt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
