Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ekonomisk socialism - Arbetets frigörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att uppge huruledes grundsatserna för den
allmänna hushållningen äro sådana att de befordra
allas välstånd i lika mån.“ Men det göra de icke.
Ty “den ene får arbeta för den andre, vilket
märkes icke därigenom att den ene blir rikare
än den andre — det är en oundviklig tillfällighet
— men däri att den enes kapital icke beräknas ega
något värde, den andres däremot allt“. Rådande
lönesystem, daglöneriet, såsom det av Swederus
benämnes i hans bok om fattigväsendet, är “det
hyrda slavtillståndet“. Det hyrda slaveriet är
mycket farligare än köpslaveriet; det senares
avskaffande ha av staterna proklamerats, men det
förra låta de bestå. Utgör, frågar Swederus,
“dagsvärkslönen annat än att till eget bästa
tillskansa sig en annans värksamhet? ... man kan
aldrig godkänna detsamma från annan synpunkt
än våldets, rovlystnadens, förtryckets... Den
rike skummar gräddan, mottager det egentliga
arbetsresultatet och låter den fattige behålla just
jämt så mycket att han, även för den följande
dagen, eger kvar tillräcklig förmåga att åter kunna
användas för den rikes räkning”.
“Arbetaren är fattig”, betonar han i broschyren, “för det
att hans arbete icke gäller så mycket som pänningen.
Fattigdomens existens har sin grund i den allmänna åsikten, som
tilldelat pänningkapitalet och förmögenheten all rätt, men
däremot vägrat upptaga arbetarens förmåga såsom något,
varpå ett anspråk kan grundas. Man säger att ’den fattige
är ju fri, kan göra hur han vill, arbeta eller icke efter eget
behag, den rike kan icke tvinga honom till arbete’. Men
detta tal är falskt huru sannt det låter. Den rike tvingar
icke den fattige, men fattigdomen tvingar honom att
mottaga vad som kan erhållas”.
“När nu arbetaren måste använda sig i andras arbete,
får han gemenligen intet mera därför än vad som jämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
