Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ekonomisk socialism - Kooperation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen stiftat eller familjen får icke upphävas”,
säger han sålunda. “Det måste vara en
trosartikel för varje organisationsförsök. Endast inom
den kan en gemensamhet av egendom ega rum
utan att fjättrande invärka på det helas fria
utveckling. Men gemensamhet i arbete kan ega rum
villkorligt mellan huru många som hälst. Denna
gemensamhet i arbete får icke stanna vid sitt första
moment. Den måste fortsättas under gemensamhet
för syftemål och sluta i gemensamhet av skörden.”
Hos Swederus ingår i vart fall alltid ett viktigt
kooperativt moment, som gör honom i det
avseendet till en värklig socialist. Han fordrar
nämligen som vi sett det nuvarande
arbetslönesystemets avskaffande, i det att alla producenter, de
i produktionsföreningar associerade, skola vara
sina egna principaler, sina egna husbönder, sina
egna arbetsgivare. Han kräver m. a. o. arbetets
frigörelse från kapitalistisk utsugning samt
kapitalistiskt förtryck och överherrskap.
Alla nya anläggningar borde ske utan principaler.
“Arbetarna skola inom sig ha alla till
arbetsorganisationen — värkstaden eller fabriken — hörande funktioner
fullt ordnade. Dit hör också att ha en som överser och
leder det hela. Men han skulle icke vara deras husbonde,
skulle icke leva av deras arbete; han skulle göra skäl för
sig, förtjäna genom sitt eget arbete såsom medvärkande till
hela företagets framgång. Alla dessa arbetare, från och
med den nu nämnde genom alla funktionerna,
räkenskapsförare, avsättande (= försäljare) och alla som tillhörde
arbetsdelningens alla modifikationer, skulle känna sig vara på
samma ståndpunkt; känna sig såsom frie män, de där berodde
av sig själva, vilka egde att anklaga sig själva för vad som
bruste, men också i sin ställning egde en väckelse, en
ovillkorligt tvingande nödvändighet att utsträcka synkretsen
utöver det dagliga, vilket nu tyvärr icke är händelsen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
