Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ekonomisk socialism - Saint simonismen i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en början sig mottaga med likgiltighet. Men han
finner sig slutligen tvungen att allt mer precisera
sin och tidningens ståndpunkt till saint simonismen:
“huruledes vi (Medborgaren) betrakta denna lära
och vad vi däri anse viktigt”. (2/8).
“Vi tillstå”, skriver tidningen för den 18 okt. 1831,
”uppriktigt att vi funno dessa läror i flera fall icke endast
intressanta utan även förtjänta av en djupare forskning. Vi
hava för vår del en så grundad övertygelse att alla
samhällsinrättningar böra hava till mål förbättrandet av den talrikaste
och torvtigaste folkklassens moraliska, fysiska och intellektuella
ställning, att alla födselns företrädesrättigheter utan undantag
böra avskaffas, att en var bör belönas efter sin skicklighet
och att vars och ens skicklighet bör bedömas efter hans
värk, att vi icke kunde annat än gilla de bemödanden den
nya sekten i Frankrike ägnar åt värkliggörandet av dessa
grundsatser i samhällsformerna... Vi hava aldrig förmärkt
att den nya franska sektens mål skulle vara att störta
eganderätten. I sådant fall försäkra vi att vi aldrig skulle hava
fästat så stor uppmärksamhet på dess författares skrifter och
dess talares i övrigt märkvärdiga framställningar.”
Bland de nyss antydda saint simonistiska
grundsatserna lyder punkt 2:
“rättigheten till arv bör ej finnas. Vid varje medlems
död faller hans egendom till statskassan. Själv utan arv, är
vars och ens egen förmögenhet endast priset för hans
arbetskraft”; punkt 3: “all uppfostran är gemensam och sker på
statens bekostnad. Efter fullbordad uppfostran, väljer var
och en sitt levnadsyrke antingen inom den prästerliga,
vetenskapliga eller näringsidkande klassen. Statskassan förskjuter
en nödig summa för vars och ens bosättning och hans
skicklighet belönas jämväl av staten”; punkt 4: “kvinnorna äro
männens jämlikar. De uppfostras även gemensamt och måste
liksom männen välja den plats i en av samhällets tre klasser,
vartill deras naturanlag bestämma dem. De få ingen hemgift
av staten.”
Sin politiska självdeklaration avger Hjerta i
anledning av nya angrepp ännu en gång, nämligen
för den 20 jan. 1832. Denna förklaring, den han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
