Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Rättssocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människornas inbördes förhållanden. Båda äro de
kommunister, men Quiding är den längst
avancerade av dem. Menger yrkar på att
bruksföremål, såsom bostäder, möbler, husgeråd, trädgårdar,
böcker o. dyl. bli stats- eller allmänegendom, men
upplåtet med nyttjanderätt åt den enskilde samt
att produktions- och trafikmedel, såsom jord,
gruvor, fabriker, järnvägar, ångbåtar, råmateriel
egas av och uteslutande disponeras av staten eller
kommunerna, medan däremot konsumtionsföremål
som omedelbart förbrukas, såsom livsmedel o. dyl.,
skola falla under enskild eganderätt. Quidings
“nya kommunallära“ gör även
konsumtionsföremålen till gemensamhetsegendom. Är Quiding
sålunda helkommunist, så kan Menger ju benämnas
trefjärdedelskommunist. Kommunen är hos Menger
ett kollektivstatens lydorgan, ehuru genom och
inom kommunen egendom och ekonomisk
värksamhet regleras, medan “kretsen” hos Quiding är
alldeles självständig beträffande dess egna
angelägenhet, utgörande ett helt för sig, under det
att staten är för honom liktydigt med
världssamhället, vadan någon nationalstat icke existerar
för Quiding.
Båda äro avlidna och saknade de all kännedom
om varandra. Men man bör noga lägga märke
till att Quiding avled samma år Menger
debuterade som social författare med nämnda skrift om
arbetsavkastningen. Quiding hade sålunda slutat
sitt värk, då Menger började.
Liksom Lévy, så betraktar Quiding underklassen
som det bestående samhällets på en gång
gäldenärer och borgenärer. Sålunda omnämner Quiding
på ett par ställen underklassen som
“gäldenärernas stora klass” samt ironiskt som “vårt kära
fosterlands gäldenärer” (I: 70 o. II: 73). Han talar
annorstädes även om en riksförsamling, bestående av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
