Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Individrätt och samhällsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det för stöld“. (Kvartuppl., s. 516). Slutligen,
säger Quiding, ha rätt och orätt, framsprungna
ur “lagarnas rätt“, blivit uttryck för att beteckna
handlingars sedliga värde: “en handling som icke
instämde med överklassens lagar eller med
gudstjänstens ritual blev en last, en synd“. (I: 38).
Men såsom marxisten och sociologen av den
materialistiska historieuppfattningen förklara
exempelvis slaveriet ha varit nödvändigt för kulturen,
så erkänner ock Quiding att individrätten haft
trots all därmed sammanhängande grymhet och
brutalitet sin kulturella bestämmelse. Han
förliknar den t. ex. vid “yxan, som röjer fältet och
skapar materialier för den allgagneliga odlingens
byggnad... Överklassens genom (individ-)rätten
stadfästade egendomstillgrepp satte honom i stånd
att ägna tid, krafter och medel åt kunskap och
konst, vilka sedan genom världshandeln och krigen
spredos jorden runt. Om ock få bland
överklassen fattade en sådan dess högre bestämmelse och
i syftning däråt använde sin egendom, blev dock
allmänna följden av en så ringa
människoavdelnings predominerande ställning andliga behovs
uppkomst och uppehållande genom mörka
tidskiften”. (IV: 108; jfr även Quidingmonografin,
noten s. 125).
Kan det sålunda icke förbises att den odling,
som mänskligheten uppnått, tillkommit under
rättens, d. v. s. individrättens hägn, så följer av detta
förhållande ingalunda dess absoluta nödvändighet
för all tid. Den har varit nödig blott som
övergångsstadium till “ett nytt kulturens tidevarv”,
då efter vidtagna vederbörliga reformer
“samhällsinrättningarna finnas till icke för rättens (d. v. s.
individrättens) utan för samhällets egen skull...
avseende endast och allenast den mänskliga
odlingens gagn“. (I: 123).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
