Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Individrätt och samhällsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gent emot individrättens relativt goda sidor
stå hennes mörka. Såsom sådana anför Quiding:
1. Underklassens kroppsliga och andliga elände.
2. Överklassens skeva ställning till samhället och
därigenom uppkomna förfalskning av livet i alla
riktningar. 3. Kvinnokönets slaviska beroende av
männen. 4. Krigen med alla deras olyckor. 5)
Brotten med alla deras rysligheter. (III: 49).
Under våldets och rättens tillskyndelse har
jorden som arbetets urkälla och inbegrepp av allt
materiellt gott fallit i händerna på blott några få.
Därav blev följden: 1. att flertalet för att stilla
sin hunger måst arbeta i fåtalets intresse, 2. att
fåtalet använt flertalet som medel för sin enskilda
vinning, 3. att flertalet sig emellan måst strida
om arbetet för att hålla sig uppe, liksom fåtalet
sig emellan stritt om högsta vinsten. Allt detta
har till slut haft till följd 4. ett oavbrutet krig mellan
alla enskilda om jordens goda. (IV: 9).
Det är de gamla romarna, vilka varit senare tiders juridiks
egentliga läromästare. Det är också de vilka givit
individrätten hennes utbildning och teoretiska byggnad. Deras
stora lagvärk — corpus juris civilis — av Dühring, själv
fackman, benämnd “den juridiska bibeln“, har varit den
borgerliga rättens lagbok samt är tillika, såsom Dühring
säger, “uttryck för en på erövring, andra folks utsugning
och slaveri baserad folkhushållning. (Sociale Rettung durch
wirkliches Recht etc., 1907, s. 121 o. 141). Eller såsom Quiding
uttrycker sig: “denna rätt (underförstått individrätten)
utbildades företrädesvis under romerska världsväldet till en
hög grad av spetsfundighet och har allt sedan fått
karaktären av någonting absolut, något i natur och förnuft grundat
som under alla förhållanden bör vara så, ehuru för varje av
vanor och traditioner oförvillat omdöme måste vara klart
att rätten är ingenting annat än en helt naturlig följd av
våld och list... De skarpsinnigaste jurister och filosofer
hava nöjt sig med detta axiom och blott arbetat på rättens
(individrättens) utbildande och förbättring”. (Kv.-uppl., s.
431, 433). Att den romerska lagen kunde komma till “sådan
ära“ att den dels tillämpades omedelbart, dels lades till
grund vid ombildandet av egna rättsinstitutioner, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
