Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Individrätt och samhällsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Rom ännu från graven behärskade Europa”, förklarar Quiding
bero på de gamla romarnas högt uppdrivna samhällsliv, som
hade gjort rättskollisionerna allt flera samt att “intet folks
lagar hade att uppvisa något liknande i skarpsinne och
fullständighet“. En juristskola uppstod som drev juridiken “till
en förvånande grad av subtil spekulation”. (1: 30).
Ännu i dag utgör den romerska rätten ett av
huvudämnena vid vårt lands tre juridiska fakulteter
i Stockholm, Uppsala och Lund.
Individrätten, sedvanligen benämnd än civil-, än
privaträtt, är Quidings benämning på den borgerliga
rätten. Denna rätt sammanfaller med den privata
egendomsrätten och är alltså lika gammal som
privategendomen. En produkt av historien,
innefattar individrätten de under tidernas lopp
förvärvade historiska rättigheterna i motsats till de
mänskliga, de människan som människa
tillkommande naturliga rättigheterna, som de förvärvade
historiska rättigheterna förkvävt eller hindrat att
komma fram och göra sig gällande. Sådana
förvärvade rättigheter äro de ärvda klass- och
ståndsprivilegierna. Det är då just ingenting
märkvärdigt eller ens naturvidrigt att historien varit en
historia om klasstrider, såsom Marx säger; en
historia om kampen för rätten, såsom Ihering
säger; en historia om raskampen om herravälde,
såsom Gumplowicz säger. Samtliga definitioner
äro olika uttryck för ett och samma historiska
faktum, nämligen människans herravälde över
människan eller kampen mellan de sociala gruppernas
motsatta intressen: utsugning och härsklystnad å
ena sidan, utarmning och förtryck å den andra.
Individen är rättens källa. Han är, såsom den
franska rättssocialisten uttrycker sig, på en gång
rättens föremål och mål. Rättigheterna äro
organiserade och garanterade uteslutande i individens
intresse i enlighet med den liberala politikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
