Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Makt-teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligheterna bildar de olika kulturstadiernas
produktionssätt. Produktionssättet — intet annat än
produktionssättet — förklarar de olika klassernas
samhällsförrättningar. Och varje klass’ funktioner
bestämma den roll, som klassen spelar i samhället.
Uttrycket för produktionssätten är
arbetsfördelningen, som med varje nytt produktionssätt
antager rent tekniskt allt hårdare former för dem,
vilka kroppsarbetet “tillfallit”. (Der
Parlamentarismus etc., 1893, s. 5—6).
I sin av Marx genomsedda och gillade och av Marx delvis
skrivna polemiska skrift mot Dühring, populärt kallad
“Anti-Dühring“[1], förnekar Engels allt egentligt inflytande av våldet
i historien. Privategendomen läsa vi där är i allmänhet taget
icke resultatet av plundringen eller våldet... Den har
uppkommit av ekonomiska orsaker. Våldet har alls ingen del
i dess skapande... Hela historien om privategendomens
uppkomst är baserad på uteslutande ekonomiska orsaker och
för att förklara den är det ej en gång behövligt att tillgripa
våldet, rovet, staten eller vilken annan politisk inblandning.
Egendom måste skapas genom arbetet. Man kan icke
tillägna sig den genom styrkan. Innan slaveriet är möjligt, är
det nödvändigt att olikhet i produktionen och fördelningen
redan inträtt. — Alltså, icke våldet, icke makten, ej häller
staten... det är produktionen själv som åstadkommer
klassskillnaden, förtrycket, slaveriet! (Anf. arbete, sidd. 165,
167—69).
På grund av bokens polemiska karaktär och den
vid tiden för dess tillkomst förbittrade stämning, vari
författaren, resp. författarna befunno sig mot sin
då fruktade kritiska motståndare, ha i denna bok
uttalade satser fått en skärpa i formuleringen som
under lugnare och fredligare förhållanden de
knappast hade kommit att få. Nu stupa de på
sin egen ensidighet och självtillräcklighet. Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
