Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Huru Quiding bör läsas och förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundvalarna för det kapitalistiska “rättssamhället”. Allt
låneväsen blir enligt Quiding omöjliggjort genom
det nya idémynt han förordar. Det kan icke göras
affär med det, icke göras till medel till inkomster
utan arbete eller till ett flott, sysslolöst liv för
dem, vilka händelsevis ega pängar, aldrig bli
föremål för vinningslystnad, då det utfärdas “nätt opp
i den myckenhet som samhället en gång för alla
bestämt”. I förbigående kan erinras om att även
Marx har avskaffat metallmyntet. Men han lägger
arbetskostnaden till grund för varu- eller
arbetspriset, beräknat efter använda antal arbetstimmar.
Producenten mottar “pappersanvisningar”, mot
vilkas uppvisande han erhåller av “samhällets
konsumtionsförråd” en hans arbetstid motsvarande
mängd varor. (Das Kapital, 1885, II: 349).
Den modärna socialismens tre stora (av Fourier
formulerade) krav rätten till arbete, rätten till
arbetets avkastning samt rätten till existens äro
ävenledes Quidings. Har människan rätt att vara,
så måste hon ock ha rätt till utkomst, säger
Quiding, vilken förkastar välgörenheten och
välgörenhetsinrättningarna, av honom benämnda
ostatsinrättningar, som jämmerliga palliativ till
fattigdomens avhjälpande. “Största delen av dessa
inrättningar utgöra de så kallade fromma
stiftelserna, tillkomna i bästa fall av godhjärtade
överklass-människors medlidande vid åsynen av
underklassens himmelsskriande elände, vars värkliga
orsaker ligga över deras fattning, och som de
därför trott sig kunna avhjälpa genom dylika
palliativer, att förlikna vid en droppe balsam i
lidandets hav”. (I: 64).
5. Quiding har slutligen sin egen lära om
folkrätt och internationalism. Quiding säger
som Anton Menger att de egendomslösa
folkklasserna böra betrakta “hela världen såsom sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
