Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Huru Quiding bör läsas och förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Märkligt är för rästen att liknande anmärkningar göras
om Saint Simon av dennes senaste biograf Muckle.
Enligt honom äro Saint Simons skrifter
osystematiska, fulla av motsägelser och i enskildheter oklart
avfattade, men stilen som sådan är av
“obeskrivligt” behag, egande “det ofullbordades reiz“.
(Henri de St. Simon, die Persönlichkeit u. ihr
Werk, 1908, sidd. 229 o. 251). Det har emellertid
icke utgjort något hinder för deras studerande.
Mer än någonsin läses och kommenteras Fourier
i våra dagars Frankrike, varom den ständigt nya
litteratur som utkommer om honom bär ett
glädjande och intelligent vittnesbörd[1].
Quidings stil har tvivelsutan även sitt behag:
djärv, skoningslös och etsande som den är utom
övriga goda egenskaper. Gent emot dem, vilka
fått en förutfattad mening om Quiding speciellt
vidkommande hans stil, är det med värklig
tillfredsställelse vi kunna anföra även en annans
omdöme än vårt eget personliga. Hj. Branting,
som ju icke är så alldeles bortkommen i sitt
modersmåls behandling, har i sin dödsruna över Quiding
i “Dagens Krönika” funnit Quidings åsikter
framställda i “en mönstergill stil“ (1887, s. 199). Ehuru
fällt för ett kvarts sekel sedan, får Brantings
omdöme om Quidings stil väl fortfarande anses
ega giltighet. Åtminstone kunna vi icke annat
än instämma däri.
Slutord. Säkerligen skola många stämmor och
mer än en penna krävas, innan Quiding får den
plats i den svenska socialismens panteon som utan
all fråga tillhör honom såsom dess första, värkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
