- Project Runeberg -  Syndikalismen. Dess väsen, teori och taktik /
31

(1910) [MARC] Author: Gustaf Henriksson Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men sam nationell drift, men möjligheten av den-
na samhällsordnings införande har den förlagt
så långt fram i tiden, att, såsom förut åberopade
Bonomi säger om den tyska socialdemokratin,
“den icke mer kan göra anspråk på att gå och
gälla som ett revolutionärt parti". Genomförd
uteslutande på parlamentarisk, riksdagspolitisk
väg, får man därpå vänta så där en 50 tusen
år, har Griffuelhes ironiskt låtit förstå.13)

Den syndikalistiska arbetarrörelsen är en ren
proletärrörelse, emedan den är uteslutande en
proletärernas rörelse; en klass- och målmedve-
ten kamp mot en utsugande makt kapitalist-
klassen — och en förtryckande makt – staten.
Den är också i högsta måtto likgiltig för de
borgerliga elementens och de förborgerligade soci-
aldemokratiska riksdagsmännens reformkrav, an-
tingen det nu är fråga om tullars “nedsättning",
proletärbarns uppfostran och undervisning, riks-
försäkring och annan dylik lagstiftning.

Innan någon socialism fanns här i landet ens
till namnet yttrade 11 Nils Nilsson, arbetskarl11 om
Bismarcks statssocialistiska planer om arbetar-
klassens “väl", vilka den parlamentariska soci-
aldemokratin nu mera gjort till sina, att “en
förflugen känsla för arbetarklassens lidande“
hade kommit Bismarck att tänka på att avhjälpa
dem. Men huru? “Genom ålderdomspensio-
ner och försäkringsanstalter mot olyckshändel-
ser, ehuru uppenbart är. att därmed ingenting
väsentligt skulle vinnas, men väl de felak-
tiga samhällsinrättningarnas antal ökas. Ty
vem skulle betala statens kostnad därvid? De
skattdragande. Yilka äro de? Huvudsakligen
underklassen genom de indirekta skatterna. Han
skulle sedan få igen en del i pensioner, men
nödgas även själv bekosta denna del, ge utmed
ena handen vad han tager in med den andra”’.’’4)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmsynd/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free