Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
vara möjligt att genom parlamentarisk aktion
så småningom kunna omdana den nuvarande
kapitalistiska samhällsordningen till en socia-
listisk, om vars beskaffenhet socialdemokraterna
äro varandra motsägande och som för den skull
är högeligen obestämbar. Med ernåendet av
riksdagsmajoritet på säg endast 51 °/o av samt-
liga parlamentsledamöter är den politiska mak-
ten erövrad; tack vare denna överskjutande en
procent kan samhället rekonstrueras och hållas
i gång utan avbrott, vilket efter alla tecken att
döma blir en ny “nationalstat"’, en ny regerings-
makt med samma funktioner som den nuvaran-
de borgerliga staten. Man får då naturligtvis
förutsätta både att den erforderliga 51-procen-
tiga politiska maktens omedelbara utövare äro
eniga i de viktigaste och mäst avgörande frå-
gorna angående det, nya samhällsskicket och att
det lyckas socialdemokraterna att landet runt
värva så stor röstsiffra — hela operationen är i
själva värket för dem rätt och slätt en räkneopera-
tion — att den kan insätta den revolterande kam-
marmajoriteten. Men det är en ytterst kinkig,
för att icke säga kitslig fråga, huru få den mot-
villiga bourgeoisin och de med den gamla sam-
hällsordningen nöjda i sin ’hand samt döden på
de partier inom parlamentet, vilka stå hindrande
i vägen för bildandet av den nödvändiga social-
demokratiska riksdagsmajoriteten, varförutan den
“fredliga" revolutionen icke kan komma till stånd.
Att den kan låta tänka sig, det är visst. Den
utomordentliga långsamhet, varmed parlamenten
befolkas med socialdemokrater i jämförelse med
övriga riksdagsgrupper även i de mäst demo-
kratiskt styrda stater, såsom Frankrike och
Schweiz, visar dock hän på att väntan blir lång,
så lång att till och med en socialdemokrat skulle
kunna falla för frestelsen att tröttna på att vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
