Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t>etare efter hennes övergång till den revolutionära syn-
■dikalismen i arbetarfrågor. Att uppräkna hela-raden av
dessa förträffliga arbetarpännor, vilka gjort sig fördelak-
tigt kända som förf., låter sig här icke göra. Men sona
totalom; löme om den syndikalistiska författarvärksamhe-
ten må en tysk professors (Herkners) ord anföras, nämli-
gen att riktningens litterära begåvning är “obestridlig".48)
Merkner, känd och hos oss gärna åberopad som förf. av
•ett arbete om arbetarfrågan (Die Arbeiterfrage) är ingen
vän av syndikalismen, men jast därför är hans personliga
omdöme så mycket beaktansvärdare. En skrivande pro-
letär vill jag dock särskilt namngiva (Griffuelhes är re-
dan förut omnämnd), nämligen Emile Pouyet, eu av det
franska arbetsförbundets sekreterare och förf. till en rad
talangfullt författade syndikalistbroschyrer. Jag nämner
honom särskilt därför att han påminner om en svensk ung-
socialistisK förf. Albert Jensen i författarbegåvning, logisk
skärpa och säker omdömesförmåga49) En fransk förf.,
Mermeix, förf. till ett i 6 upplagor utkommet arbete om
•“syndikalism kontra socialism", benämner Pouget “den
syndikalistiska världens skarpaste förstånd (1’esprit le plus
aiguisé du monde syndicaliste) samt “allmänna arbets-
förbundets mäst betydande intellektuell".50)
I Italien, varest syndikalismen redan slagit djupa
rötter, må i sammanhang härmed även ett par namn
nämnas, nämligen Arturo Labriola och Enrico Leone, den
italienska syndikalismens “två huvuden“.
Från böljan den tyska socialdemokratins stora be-
undrare har Arturo Lubriola nu blivit Italiens Sorel.
Hans begåvning, särskilt hans minne, omnämnes som fe-
nomenalt. Han blev vid 20 år “doktor". Loria, en av
Italiens främsta nationalekonomer, såg i honom en bli-
vande stjärna av högsta rang inom den ekonomiska ve-
tenskapen. Är docent i nationalekonomi vid universitetet
i Neapel. Han har skrivit, liksom sin namne Antonio
Labriola, död som rättsfilosof vid Roms universitet 1904
•och en av de första i Italien, som anslöto sig till socia-
lismen och partiet, ekonomiska arbeten, vilka enligt Michels
tillhöra den italienska marxismens standard -works. Bland
hans syndikalistiska skrifter märkes ett om flera hundra
sidor om “reform och social revolution".
Enrico L»one, den italienska syndikalismens “andra
huvud", är ävenledes universitetslärare (docent) samt ut-
givare av en vetenskaplig tidskrift i Bom, “Divenire so-
ciale", för “den italienska neo-marxismen av syndikalistisk
observans“. Beskrives som icke mindre skarpsinnig med
stor och omfattande bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
