Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Gudaförsamling. Athenes besök på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller ej aktar jag gudabesked, som min moder så ivrigt
spörjer var siare om, som hon låter till våningen kalla.
Mannen en Tafier var och från fädernas tider min gästvän.
Mentes, den vise Anchialos’ son, är han lycklig att heta,
och han är härskande drott på det sjöfartsidkande Tafos."
Talade så, men förstod i sin själ, att det varit gudinnan.
Friarna gåvo åt dansen sig hän och den ljuvliga sången
alla med gamman och fröjd under väntan på aftonens inbrott.
Och när de gladdes som bäst, föll aftonen på med sitt mörker;
gick då en var hem till sig, ty de längtade efter att sova.
Också Telemachos själv gick nu hän till sin kammare höga,
som på den präktiga gården var byggd invid hägnande muren;
dit till sin vila han gick med tankar så många i sinnet,
och med en brinnande fackla i hand honom följde den trogna
Eurykleia, en dotter till Ops, som var son av Peisenor.
Henne Laertes en gång hade köpt av de medel han ägde,
när hon var ungmö än, och tjugo oxar var priset;
likadan heder i huset hon njöt som hans älskade maka,
delte dock aldrig hans bädd, ty han skydde att kränka gemålen;
hon gick med brinnande fackla nu med, och av tärnorna alla
älskade hon honom mest, och av henne han vårdats som liten.
Ynglingen öppnade dörren till det väluppbyggda gemaket,
satte därinne på sängen sig ner och drog av sig den mjuka
tröjan och räckte den strax åt den välförståndiga gamla.
Gumman den lade i veck och den slätade noga med handen,
hängde därefter på knappen den upp vid den präktiga sängen,
därpå hon trädde ur kammaren ut, och med ringen av silver
förde hon dörren igen och drog regeln före med remmen.
Där i sin fårullsfäll låg han vilande sedan och tänkte
natten igenom alltjämt på den färd, som Athene nu tillrått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
