Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Tinget på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att I tagen nu hämnd med att handla fientligt tillbaka
genom att egga dem upp; men för mig skulle bättre det vara,
om av er själva i stället mitt gods och min fänad förtärdes.
Vore det skövlat av er, då finge jag kanske det ersatt;
ty med bevekande ord jag i staden då skulle så länge
återkräva mitt gods, tills allting gåves mig åter.
Nu däremot I förvållen min själ oläkliga sorger."
Vredgad han talade så och kastade spiran i marken,
bristande därvid i gråt, och allt folket fylldes av ömkan.
Hela den övriga kretsen satt tyst, det var ingen, som nändes
komma där fram med bestraffande ord och Telemachos klandra;
endast Antinoos höjde sin röst och svarade honom:
"Hetsige yngling, som talar så stort, vad var det du sade?
Oss vill du skymfa? På oss du försöker att sätta en skamfläck?
Kasta ej skulden för slikt på de giljande män av Achaia!
Skulden har endast din mor, som i ränker ej äger sin like.
Redan på tredje året det är och nu snart på det fjärde,
som hon bedrager allen’ achaiernas redliga hjärtan.
Alla hon håller vid hopp och var enskild giver hon löften,
skickande bud omkring, men i hjärtat tänker hon annat.
Också ett annat svek hon begagnat, som listigt hon uttänkt.
Ställande vävstolen upp, hon vävde i ovangemaket
fint och förunderligt långt, men hon talade så till oss alla:
Ädlingar unga, som giljen till mig, sedan död är Ulysses,
styren er längtan att få mig till brud, tills väven jag slutat,
så att ej spånaden skön må förfaras för mig utan nytta.
Svepningsskruden jag väva nu vill åt den ädle Laertes
innan den tiden, då smärtande död blir hans sorgliga öde.
Harm skall det väcka i folket mot mig hos så mången achaiska,
om utan svepning han lägges på bål, som förvärvat så mycket.
Så hon sade till oss, och vårt manliga hjärta bevektes.
Därpå hon vävde om dagarna nog på den väldiga väven,
men under nätterna rev hon den upp vid skenet av facklor.
Så har i tre års tid hon achaierna narrat med böner,
men när det fjärde gick in och horerna nalkades åter,
yppade någon av kvinnorna allt, som visste det noga,
och ertappad hon blev, när den glänsande väven hon upprev.
Nu hon slutade den, fast ej av sin vilja, men tvungen.
Dig ge nu friarna detta till svar, att du själv må det veta,
och för att alla achaierna ock må det höra och veta:
skicka din moder bort ur ditt hus och befall henne äkta
vem det må vara, som fadern bestämt och som henne behagar.
Men om hon länge ännu vill achaiernas söner med uppskov
plåga och tänker allenast därpå, att hon fått av Athene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
