- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
17

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Tinget på Ithaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pladdrar i väder och vind, och som gör dig blott mera förhatlig.
Illa för honom skall ödas hans gods, och aldrig det ersatt
bliver, så länge som hon för achaiernas söner sitt bröllop
bara förhalar, när själva vi dock gå och vänta och tävla
dag ifrån dag om den härligas hand och till övriga kvinnor
vända oss icke, dem lätt för envar skulle vara att vinna."

Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Hör då, Eurymachos själv och I övriga friare bålde!
Ej om den saken till er vill jag vidare tala och bedja,
eftersom gudarna känna den väl och achaierna alla.
Given mig bara ett seglande skepp och roddare tjugo,
som kunna föra på resa mig hän bort och tillbaka.
Ty jag till Sparta vill fara åstad och det sandiga Pylos;
där vill jag spörja mig för, om min saknade fader ej avhörts.
Kanske en dödlig kan giva besked eller också ett rykte
når mig från Zeus, ty av sådana mest få vi människor kunskap.
Spörjer jag då, att han lever ännu och är stadd på sin hemfärd,
kan jag väl ännu ett år uthärda att dragas med plågan,
men får jag höra, att hjälten är död och mera ej finnes,
seglar tillbaka jag hem till den älskade fädernejorden,
reser åt honom en hög och firar en lysande likfärd,
som det skickar och bör, och förmäler därefter min moder."

Så han sade och satte sig ner, och bland folket då uppstod
Mentor, en trogen kamrat till den frejdade konung Ulysses.
Honom betrodde han hela sitt hus, när på skeppen han bortfor,
allting att hålla vid makt och att lyda allenast den gamle.
Denne besinningsfull tog till orda ibland dem och talte:

"Lyssnen till mig, Ithakensiske män, jag har något att säga!
Vare ej någonsin mera en kung, som fått spiran att bära,
mild till sinnes och vänlig och huld och en vän av det rätta,
utan må alltid han vara tyrann och begiven på illdåd,
eftersom ingen det finns, som den gudalike Ulysses
minns bland det folk, som han styrde en gång så mild som en fader.
Ej de manhaftiga friarna dock vill jag klandra så mycket,
fast våldsgärningar jämt de föröva av argaste sinne,
ty de sitt huvud ju sätta på spel, då de drista att våldsamt
plundra Ulysses’ hus, den de mena ej mera skall komma.
Men på det övriga folket dess mer är jag vred, ty I alla
sitten och tigen, och ej med ett ord I bestraffen och stävjen
friarnas hop, fast de äro så få och I själva så många."

Honom Euenors son Leiokritos svarte och sade:
"Mentor, du barske, du stollige man, vad var det du sade?
Jaså, du manar till kamp emot oss? Men det lärer bli vanskligt



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free