- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
29

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. I Pylos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråga, då ingen som han har förstånd på det rätta och visa,
ty han ju säges ha styrt nu i trenne människoåldrar,
och han sig ter för min blick som en av de saliga gudar.
Nestor, du Neleus’ son, låt mig sanningen höra om detta:
huru fann Atreus’ mäktige son Agamemnon sin bane?
Var var väl då Menelaos? Och säg, hur han lade försåtet,
lömske Aigisthos, när så han den mycket starkare fällde?
Fanns Menelaos i Argos då ej, utan irrade fjärran
vida i världen omkring, efter uslingen vågade mordet?"

Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
"Gärna, mitt barn, skall jag detta för dig sannfärdigt berätta.
Själv du anar det redan helt visst, hur gärningen tillgick.
Om Menelaos, den ljuse Atrid, blott träffat Aigisthos
ännu i huset vid liv, den gången från Troja han hemfor,
skulle de ej på den mördarens stoft uppkastat en gravhög,
utan av hundar och fåglar hans lik då skulle ha ätits,
långt utom staden på markerna vräkt, och ingen achaiska
skulle ha gjutit en tår för hans död, ty förfärligt var dådet.
Medan vi andra där lågo i fält under ständiga strider,
satt han i lugn i en vrå av det hästuppammande Argos,
sökande jämt Agamemnons gemål att bedåra med smekord.
Länge i början likväl hon den skamliga gärningen avslog,
ty hon var ädel till sinne som börd, Klytaimnestra den sköna;
också det levde i huset en skald, den Atriden bevekligt,
när han till Troja drog hän, besvurit att skydda hans maka.
Men när hon snärjdes i skickelsens nät, så att falla hon skulle,
skalden då tog han och släpade ut på en holme helt öde,
lämnade där honom kvar att för fåglarna bliva ett byte,
förde så drottningen glad till sitt hus, och hon följde nu villigt.
Offer han brände i mängd uppå gudarnes heliga altar,
gyllene skänker i mängd och vävnader fina dem hembar,
sedan han övat ett dåd, som han aldrig sig för kunnat förvänta.
Men under tiden vi seglade hem tillsammans från Troja,
Atreussonen och jag, mot varanda sinnade vänligt.
Komna vi voro till Sunion fram, den heliga udden
utanför staden Aten, då för kung Menelaos hans styrman
fälldes av smärtlös pil, som blev skickad av Foibos Apollo,
medan i händerna styret han höll på det ilande skeppet.
Frontis, Onetors son, som bland människor hade ej like
uti att styra ett skepp, när stormarna veno på havet.
Så blev Atriden fördröjd, fastän längtande efter att skynda,
medan att begrava sin vän och hans likbegängelse fira.
Men när omsider han vidare for på de hålkade skeppen
fram över blånande hav och Maleias stupande udde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free